Efter den grymma insatsen mot Möre där vi verkligen visade passion och glöd så var det några dagar senare dags för ny match mot Läckeby.
Om det var för lite vila mellan matcherna eller Läckebys tabellplacering som fanns i bakhuvuden det vet jag ärligt inte men inledningen på matchen började trevande och krampaktigt och det håller väl nästan i sig matchen igenom kan man säga.
Läckeby gör 1-0 och vi är inte alls på tårna. Vi kvitterar till 1-1 och får en liten biljett in i matchen men även då så får vi inte det att stämma riktigt. Vi har lite problem med press spelet och vi gör inte saker riktigt ordentligt och känns som att vi alltid är lite steget efter. Läckeby gör 2-1 och, nej det här var Alsterbros match kan man säga.
I andra halvlek så försöker vi, vi skapar lite chanser och borde väl gjort något mål så att vi ändå var med i matchen men den där riktiga pondusen och skärpan finns där inte idag och Läckeby gör sedan 3-1 med kvarten kvar.
Slut 3-1, och efter matchen var jag faktiskt väldigt besviken. Att man förlorar fotbollsmatcher, det gör man ibland så enkelt är det, men på sättet vi förlorade den här gången tyckte jag var surt. Vi kändes inte alls beredda och tillräckligt sugna på att göra det jobb som krävs för att vinna, och det brukar vara det minsta problemet i det här laget.
Men en match kvar, och en chans till att visa varandra och oss själva att vi är ett bra lag som krigar och sliter för varandra.
En kul utmaning med serievinnaren Påryd borta (stort Grattis för övrigt).
Vi ses där!

Framåt AIF!

/Krille